Dikten jag vann ett pris på
Vänskapens ros
Vänskap är som en ros.
Ibland sticker de ut vassa taggar,
ibland är de vackra och oemoståndliga.
För först är allting vackert och bra,
sedan börjar fler och fler dra.
Rosen börjar vissna och bladen trillar av.
Fler och fler blad vissnar bort,
kanske vännerna försvinner för gott.
Tillslut är det bara ett litet blad kvar.
Ett ensamt blad, nämligen jag.
Men vem vet, kanske det växer upp en ny ros en dag.
Kommentarer
Postat av: Anonym
OMG DANNI DU VET ATT JAG ALTID KOMMER VARA MED DIG
Postat av: Anonym
JAG BÖRJADE FAN GRINA DU ÄR DUM MAN SKA INTE GÖRA SINA SYSTRAR GRÅTA
Trackback